coachinna +

Frågan är - kan man vara FÖR positiv? Det finns ju forskning på att optimisten lever längre, men tänk om det bara är spelat? Kan man råka ut för ett katastrofalt fall, den dagen det inte fungerar att ljuga för sig själv?

Tankarna kom som en följd av att jag träffade ett helt gäng som är skolade i mental träning - liksom jag själv. Det var svårt att hålla mötestiden för en del, för vädret var verkligen otäckt och jag kände hur jag svävade i livsfara när "min" chaufför körde på körbanor som inte fanns, man kunde bara gissa att de funnits där under snön. En av deltagarna ringde och sa att hon väntade på bärgaren, men att det gått bra. Mitt i allt detta snöade det positiva ord, ja, de riktigt haglade. Alla aktade sig noga för att yttra någonting negativt och just denna dag kändes det ganska okej ändå.

Nästa dag höll vi till i en lokal som inte hade tillräckligt med värme och akustiken gjorde att det knappt gick att konversera i pauserna. Fortfarande bara glada miner. "Det är så bra att resa med det här gänget", sa någon, " för det är aldrig någon som klagar." Det var som om alla blivit coachade av Tina Turner, hon som läser kartor.

Kanske är det fel på mig, för jag undrade om alla hundra människorna verkligen var så där positiva helt igenom. Negativa känslor kommer ju knappast på beställning. Plötsligt finns där en känsla och det bästa är nog ändå att konstatera att den hälsade på och tillåta den att kännas helt och fullt utan att man för den skull identifierar sig med känslan. Det är möjligt att vila i sig själv samtidigt. En kompis berättade hur hon lärde sig tricket, när hon jobbade som personlig assistent. Klienten var besvärlig, men det passade sig ju inte att svära åt honom och kräva av honom att skärpa till sig. Känslorna av att bli utnyttjad och oanständigt behandlad fick passera revy - som en spännande film. Det slutade med att min kompis kunde hitta till ett lugn bortom de revolterande känslorna och hon kunde känna sig tacksam över vad situationen utmynnat i.

Det var inte ett förnekande. Det var en vila IHOP med känslorna. En viss skillnad. Man är som man är!